sicknes and sunshine
Efter att jag fått äta min efterlängtade kalamares till frukost fortsatte vi köra Österike, Munchen, Hamburg och slutligen Puttgarden där vi självklart var tvugna att stanna och köpa på oss ett lass. Frossan hade börjat lägga sig men febern fortsatte och solbrännan vi fick i Kroatien - den fortsatte utveckla sig kan man säga ;O efter puttgarden och båten körde vi raka vägen hem och var hemma runt 13, 14-tiden igår. Så himla skönt var det att äntligen komma hem, och FÅ sova och vila ut sig. Blev middag hos Eriks föräldrar, vilket vi försov oss till och när jag äntligen fick möjligheter till medicin, vila och termometer var det som väntat. Jag, men norra Europas bästa immunförsvar var dödsjuk ;D hahaha. Nej, skämt och sido men ja, jag som brukar vara väldigt frisk är nog sjukare än vad jag någonsin varit, vad jag kommer ihåg i varje fall. Så fick dessvärre ringa hem till mamma och säga att jag inte kunde åka upp och fira min älskade lilla lillebror som fyller 9 år idag och skulle ha ett riktigt stort kalas. Han skulle för första gången få fira med sin farmor & farfar som är i besök i Sverige från Albanien nu. Men men, måste bli frisk tills imorgon då nästa punkt på DEN DÄR listan ska göras. Trotts allt, längtar jag massssssoooor till Smögen =)
kvaliten på bilderna blir ju hemska med! Paret närmast kameran i vitt är pappas kompisar som hjälpt oss efter att pappa fick mitt brev, damen man ser emellan dem är pappas kusin, mannen i svarta längst till vänster är pappas yngsta bror, killen som står upp i vitt är fasters son, de andra två männen är pappas bröder, sedan har vi Erik, min lillebror Jetsmir, pappa, kusin, lillasyster Aurora och jag, ovanför mig har vi lillasyster Jehona, kusin, pappas fru, sedan farmor, kusin och farbrors fru
första och kanske sista solningen denna sommaren. 5 timmar!!! 4 timmar för lång tid. Att man aldrig lär sig - som sagt resulterade i konstant solfrossa i ett dygn, jag kokade under huden. Jag lovar! och det värsta, nu efter tre dygn är det nästa detsamma ;O
Big kisses, alote tears!
Hej mina vänner. Hade hoppas på att jag kunnat uppdatera er bättre, men Wi-Fi i det landet? Vad räknade jag med egentligen ;) HAHA!
Men fortsätter skriva om i Onsdags :) hade varit och bowlat med Miranda och hennes amerikanska legosoldat till pojkvän, tagit några öl och spelat fotbollspel kvällen innan. Jag failade på det mesta, som vanligt :P Så vi var rätt trötta när vi steg upp 9 på morgonen, åkte och hämtade pappa, faster, Jehona (äldsta lillasystern) och äldsta farbrorn i Varosh för att åka en cirka 60-minuters lång bilresa till Prizjen där faster bodde med sin man och hennes 7 barn varav en är utflyttad och har 3 barn. Där hade vi en fantastisk dag. Massor med mat, underbara kusiner i vår ålder, en sjukligt fin stad som var så välbehållen från kriget (tydligen för att där levde så mycket Serber då). Väldigt civiliserat, mycket turister och mycket historiska och kulturella saker att se.
Blev en rätt lång dag så Erik och jag tog en stund på tumanhand med restaurangbesök and very good shoping ;) hittade bland annat den galnaste herrbutiken jag någonsin sett. Det var som rena himmelriket. Jag tror både Erik & jag hade kunnat byta ut hela hans garderob inne i bara den butiken. Hade det funnits något nästan i närheten av så bra i Sverige så hade allt annat kursat ;O
Sista dagen i Kosovo spenderade vi hemma hos pappa. Vi packade väskorna och kastade in dem i bilen, städade lägenheten och donade innan vi drog dit så vi sen kunde åka direkt därifrån hemåt. Vi käkade middag hos den äldsta farbrodern och min fina kusin som förövrigt är född i Sverige tillsammans med sin bror :) satt ute hela kvällen, drack kaffe och smååt. Jag fick massvis med gulliga presenter och vi alla grät så mycket. Det var verkligen känsloladdat. Det var skönt att äntligen åka, kunna samla ihop alla tankar, känslor, intryck och händelser in i mitt vardagliga liv men samtidigt så sorgligt, OCH sådan glädje att veta att dem finns där. Att jag alltid kommer ha dem där. HELA stora familjen. Faster med man, 7 kusiner, 3 kusinbarn, pappa, hans fru, brossan, mina systrar, farmor, mina tre farbröder (varav en utan barn bor i München) deras fruar och mina 6 kusiner + en hel drös med kusiner till pappa och deras familjer. För därnere är detsamma - kusiner, syskon, sysslingar etc, it's all the same.
Hur som helst så rullade vi i alla fall mot Montenegro, Kroatioen vid 22-tiden på Fredagkvällen.
Mer kommer <3
Europatripp - MAXAT
Och vad ska jag aga, hur kan man forklara 22 ars vantan, hur kan man forklara sa nagon forstar hur det ar att traffa sin pappa for forsta gangen i sitt liv? Det finns ingen forklaring, mer en magisk. Nagra andra ord kan jag inte forklara det med. Pappa ar fantastisk, min minsta syster ar sa sot sa jag nastan svimmar. Min aldsta syster ar sa lik mig personligen. Min bror ar grym. Och min farmor ar den gulligaste gumma jag sett. Ja, ni ser bilden framfor er av en gammal dam pa 80 ar som bor i sodra Europa och har en sadan dar huckle over huvudet. Det, det ar min farmor det ;)
Pappas fru ar en maskin, en smal liten sliten en och vad uppassad man blir. Tvattar hander pa en, tommer askfat at en, hamtar saker, handlar saker, drar ut stolar, haller kjolen at en. You name it! =) Over lag har det mesta varit over forvantan. Dem ar fattiga, det raknade jag med, men tvattmaskin, kylskap, tv och vatten har dem. Vilket gladjer mig enormt. Det varsta var val lilla toalettbesoket som innebar hukning over golvbrunnen i duschen. HAHAHA!
Uppdaterar er narmare, sa hall ut och hall utkik! BIG KISSES.
Peace & Love
Borlänge levererade, artisterna levererade. Trotts diverse krämper och kramper är jag ändå rätt nöjd. Men sängen skrek högt när jag öppnade dörren i morse ;) Gessle, Thåström, Laleh, Uggla, Kent, Melissa Horn, Eldkvarn, Lars Winnerbäck, DiLeva - ja, jag är helt lyrisk ❤
Med fortsättning på den där sjuhelsikes långa listan är vi nu bara några timmar efter jag kommit hem påväg på en 160 mils lång resa till Kosovo. Och jag ska (läsa: SKA ÄNTLIGEN) få träffa min pappa. Om cirkus 40 timmar är jag i hans famn. Hur jävla sjukt är inte det? 22 års väntan är nu 40 timmar.
Under resan kommer jag hålla er alla uppdaterade med både bilder och berättelser och om ni har tur kanske även någon liten filmsnutt från vårt första möte.
Det är nu mitt egna "spårlöst försvunnen" fortsätter!
Me love you 💋
