emmasvanberg

Tänkte skriva om det ögonblicket i mitt liv som haft störst betydelse på mitt liv och det är när jag träffade familjen Magnusson min "stödfamilj" för 11 år sedan. Jag hade redan då som 8-åring varit hos 2 familjer innan. Jag minns att mina förhoppningar var minimalt små, familjen hade tre pojkar - inga flickor. Jag minns också att jag trivdes så fort jag kom dit. Barnen var jättesnälla och hade målat en teckning där det stod "du är välkommen att bo här ibland". De hade dator (som jag knappt aldrig hade sett förut) med spel dessutom, ett stort hus och bil - till och med två. Med tiden insåg jag att de hade så mycket mer än bara det matriella. De hade kärlek, mycket kärlek att ge. Jag var ett ensamt, förvirrat och spralligt barn när jag kom dit och de gav mig värme, kunskap, trygghet, möjligheter. Ja, de gav mig möjligheten till allt det jag har idag. Skulle aldrig kunna föreställa mig hur mitt liv hade sett ut om inte jag hade fått komma till dem. Det kommer jag evigt kunna tacka dem för. Inte bara dem öppnade sina hjärtan för mig, hela släkten accepterade situationen och tog mig till sig. Idag är dem alla en del av mig, och jag en del av deras liv och så kommer det förbli så länge jag lever.

Tusan, tusan, tusan - att det aldrig känns lättare att bli ensam. Jag förstår inte, man borde väl vänja sig efter ett tag? Idag är en sådan dag, när jag redan nu, en timme efter jag vaknat vet att detta komma vara en helvetesdag. En dag fylld med tankar, ångest och bakfylla. Det sista jag sa igår (i morse vid 5) innan jag slockande med Lina vid min sida var att jag ville somna och vakna när livet var bättre, och trotts promillen alkohol i kroppen, kan jag nog säga att det var klokt sagt. Borde egentligen sova lite till, kroppen säger ifrån. Jisses, vilken kväll igår. Ärligt talat inte förjävla mycket att berätta om, trevligt men säga att den var kul är att överdriva. Trevligaste var nog ändå efterfesten i köket med Molle, Carro och Lina. Sprit och snackstömning ;)

5 dagar till muck. Konstigt känns det. Konstigt att glädjas åt det själv. Konstigt att "komma hem". Allt känns helt plötsligt så vemodigt, så mycket drömmar man har glömt bort. Glömt bort sig själv.

Nej, nu ska jag fan sluta tycka synd om mig själv och pallra mig upp och gå till Magnusson och bli ompysslad. Det finns inga ord som kan förklara min tacksamhet till dem, till Lotta och alla underbara vänner jag kan vända mig till när jag behöver.

åh, vilken lämplig utmaning just denna dag och nej, jag tänker inte skriva något i bloggen om "my broken heart"........ Vad är kärlek? Lustig fråga. När jag tänker på kärlek är det så mycket som kommer upp. Kärleken till familjen, vännerna, Erik, mina ex, bilen, jobbet och så vidare och så vidare. Det finns helt enkelt många olika sorters kärlek. Det jag tänkte skriva om idag är kärleken man kan känna för en person i ett förhållande.

Jag tror på kärleken, jag tror att vi människor är skapta för att ta och ge kärlek till varandra. I min filosofi ska vi kvinnor bli uppvaktade av männen, och få känna oss "feminina" utan att stå framför disken. Vi människor kan bli kära i kärleken utan att vi tänker på det och den gränsen kan vara trådsmal. Det finns olika sätt till kärlek. Det finns de som är med om kärlek (intresse) vid första ögonkastet och så finns det de som får kärleken att växa - oftast från en tidigare vänskapsrelation. Jag är nog den som ser direkt vem det är jag vill ha och har varit med om kärlek vid första ögonkastet också (läs: DAG2) Kärleken gör ont och kan kännas svår. Kärleken kan ha brister och begränsningar. Kärleken kan även vara stark och ståtlig och oemotståndlig. Man skulle kunna jämföra den med en lerfigur, du väljer själv om den ska vara fin och lockande eller ful. Vilken form, stor eller liten. Stark eller svag. Levande och pigg eller grå och tråkig. Jag anser att du själv väljer över din kärlek (ja, jag vet att alla som sitter med sina krossade hjärtat tycker att jag är allmänt dum och tycker jag har helt fel) men det du känner, kommer mycket från huvudet. Tron på dig själv och synen på livet är stora faktorer till hur du känner kärlek. Allt handlar om tillit, respekt, omtanke och öppenhet. Finns inte något utav det, anser i alla fall jag att det inte är kärlek. Vad som än händer så vet jag att jag kan erbjuda dessa 4 saker, och så länge en människa kan göra det. Kan den också ge kärlek. Men ännu en gång styr vi oss själva oftast med huvudet. Vill du så kan du!

och till alla er killar som aldrig verkar fatta så fick jag nyligen syn på den här av en väninna på facebook

"Till alla er killar där ute. Om ni verkligen älskar en tjej, gör allt för att bevisa det. Även om ni bråkar och hon säger hon aldrig mer vill se dig så kämpa och lyssna! Alla tjejer vill känna sig speciella. Köp blommor, och köp det ofta. Eller plocka en maskros, det får vårt hjärta att smälta oxå. Ta henne aldrig för givet,lämna henne ...aldrig i sticket. Få henne känna sig speciell å hon kommer göra allt för dig.."

kram på er! Kör ett gammalt hederligt citat

GLÖM DINA BEKYMMER, IMORGON KOMMER NYA