Vän sökes
Idag är en liten sådan tycka synd om mig själv-dag fast att jag vet att det är mitt eget fel. Ja, för idag ska jag Skriva om något som är fullständigt skittråkigt av läsa om. Som jag dessutom har lovat mig själv att aldrig skriva om, för känslor är väl det sista man vill lösa om i en blogg och framförallt hur tragiskt jag har insett att mitt liv är! Jag har genom åren brutit upp min tillvaro för att åka iväg och lära mig nya saker och träffa nya vänner. Vilket har resulterat i att jag har lämnat mina vänner ett flertal gånger på de ställen jag varit och nu såhär i efterhand när man bor i en liten by med 2000 invånare tillsammans med sambo och för tillfället bara vill vara, ja vara och leva som alla andra. Ja, då inser man att man har gått miste om alla chansar att ha en vän. En vän är ju trotts allt en sådan som hör av sig, som bryr sig och som tycker det är kul att träffas. Jag har ingen vän och jag är absolut ingen vän! Jag är lika dålig som alla mina förra vänner på att höra av mig när jag hamnar i den nya livstil jag själv valt och träffar nya såkallade vänner som jag också sedan lämnar för att ty mig någon annanstans. Och ja, jag må ha många läsare på bloggen men vad spelar det för roll om man ändå känner sig ensammast i världen? Men egentligen, vad tjänar jag på att sitta här och skriva om hur värdelös jag är som vän och hur många som svikit mig genom åren. Absolut ingenting. Och för att göra något åt saken, ja, jag ska sätta mig framför den där jävla datorn och söka vartenda jobb och lägenhet som magkänslan visar, vart fan det än ligger. Så ska jag försöka fly igen som de årtaliga gångerna förut och försöka inbilla mig att livet känns bättre då, med eller utan pojkvän. Ha det bra!
