Big kisses, alote tears!
Hej mina vänner. Hade hoppas på att jag kunnat uppdatera er bättre, men Wi-Fi i det landet? Vad räknade jag med egentligen ;) HAHA!
Men fortsätter skriva om i Onsdags :) hade varit och bowlat med Miranda och hennes amerikanska legosoldat till pojkvän, tagit några öl och spelat fotbollspel kvällen innan. Jag failade på det mesta, som vanligt :P Så vi var rätt trötta när vi steg upp 9 på morgonen, åkte och hämtade pappa, faster, Jehona (äldsta lillasystern) och äldsta farbrorn i Varosh för att åka en cirka 60-minuters lång bilresa till Prizjen där faster bodde med sin man och hennes 7 barn varav en är utflyttad och har 3 barn. Där hade vi en fantastisk dag. Massor med mat, underbara kusiner i vår ålder, en sjukligt fin stad som var så välbehållen från kriget (tydligen för att där levde så mycket Serber då). Väldigt civiliserat, mycket turister och mycket historiska och kulturella saker att se.
Blev en rätt lång dag så Erik och jag tog en stund på tumanhand med restaurangbesök and very good shoping ;) hittade bland annat den galnaste herrbutiken jag någonsin sett. Det var som rena himmelriket. Jag tror både Erik & jag hade kunnat byta ut hela hans garderob inne i bara den butiken. Hade det funnits något nästan i närheten av så bra i Sverige så hade allt annat kursat ;O
Sista dagen i Kosovo spenderade vi hemma hos pappa. Vi packade väskorna och kastade in dem i bilen, städade lägenheten och donade innan vi drog dit så vi sen kunde åka direkt därifrån hemåt. Vi käkade middag hos den äldsta farbrodern och min fina kusin som förövrigt är född i Sverige tillsammans med sin bror :) satt ute hela kvällen, drack kaffe och smååt. Jag fick massvis med gulliga presenter och vi alla grät så mycket. Det var verkligen känsloladdat. Det var skönt att äntligen åka, kunna samla ihop alla tankar, känslor, intryck och händelser in i mitt vardagliga liv men samtidigt så sorgligt, OCH sådan glädje att veta att dem finns där. Att jag alltid kommer ha dem där. HELA stora familjen. Faster med man, 7 kusiner, 3 kusinbarn, pappa, hans fru, brossan, mina systrar, farmor, mina tre farbröder (varav en utan barn bor i München) deras fruar och mina 6 kusiner + en hel drös med kusiner till pappa och deras familjer. För därnere är detsamma - kusiner, syskon, sysslingar etc, it's all the same.
Hur som helst så rullade vi i alla fall mot Montenegro, Kroatioen vid 22-tiden på Fredagkvällen.
Mer kommer <3
