emmasvanberg

Min första kärlek, det är alltid så svårt att veta vilken som är den första ”riktiga”.
När jag gick på lekis var jag kär i en pojke som hette Simon, vi alla flickor brukade bygga kojor och se vilken han tyckte vad finast och ville komma in i. Han brukade välja min och komma och pussa mig på kinden. När jag gick i fyran blev jag kär i Christoffer och sedan i en som hette Sebastian. Jag trodde inte att man kunde bli mer kär än vad jag var då, men ack vad fel jag hade. Min första riktiga pojkvän var Philip. Vi träffades när jag precis hade börjat gymnasiet i Ryssby, av ren slump faktiskt.

Jag, Lovisa och en drös andra tjejer satt i matsalen när Lovisa ska förklara för mig vem hennes bror är. Jag missförstod och såg denna vackra skapelse stå framför mig och blev totalt förälskad vid första ögonkastet. Som jag senare insåg inte var hennes bror utan hans kompis. Vi träffades och umgicks, oftast tillsammans med mina och hans vänner men det utvecklades så småningom till ett förhållande som tyvärr inte varade så länge. Men jisses vad kär jag var, och tänkte fanken inte ge upp. 2 år senare, efter ett ex antal vänder fram och tillbaka tar Philip studenten och vi tog farväl en stekhet Junidag, dagen efter hans student, på en mack utanför Ronneby.

Idag har jag och Philip en bra kontakt, vi träffas inte alls ofta nu när han bor i Stockholm, men vi har inga som helst problem att samtala över nätet och det har varit ett kärt återseende de få gångerna vi har setts efteråt. Han lever i nuläget tillsammans med en gammal skolkamrat till mig, och verkar må underbart! Jag kan inte göra mer än glädjas så till de båda, och önska dem all lycka. PH är värd allt bra.

På min 18årsdag, står min dåvarande nyfunna kärlek utanför dörren med ett presentsnöre runt halsen och en bukett med röda rosor i handen. Från den dagen fram till November förra året var han min näring. Han lärde känna mig på ett vis som ingen annan människa även idag inte har gjort. Bortsett från min familj. Det är jag honom evigt tacksam för. Han har styrkt mig så mycket. Jag både hoppas och tror att han kommer finnas där för mig när jag än behöver honom, han kommer aldrig svika vår vänskap. Det är på ett helt annat sätt, men jag älskar honom än idag.

Nu till min prins, min fina! Erik Åkesson får mig att vilja stiga upp varje morgon. Han är den jag planerar min framtid med, den jag vill dela min vardag, mig själv med. Jag älskar dig!