emmasvanberg

Helgtjänst & vapenskjutning har hela helgen bestått utav. Fredagen var det första skjutningen, så himla coolt var det att skjuta. Men jag var sjukt skakis, och adrenalinet var inte nådigt. Gick dock inte så bra, det var riktigt svårt.

Vi har haft så otroligt bra väder med, spöregn och slask i princip nästan hela helgen :P
Igår var jag nära på att dö också! Skulle språngmarscha till middagen och fick hjärtklappning efter cirka sådär två steg. Fortsatte såklart... även när andningen började bli jobbïg. När luften tog slut helt stannade jag och fick upp andan igen, joggade därefter efterndem andra så fort jag kunde.

När vi var framme började jag hyperventliera, tappade andningsförmågan, blev blå i ansiktet och svimmade. Under hela proceduren slet grabbarna, som tur väl var hade reagerat rätt fort av mig all min packning, utrustning och lättade på min klädsel. Därefter bröt jag ihop fullständigt och trodde jag skulle dö...  och ja, det var nog det hela :P

Ja, en annan som aldrig tagit förkylning och dåligt immunförsvar på allvar insåg att man kanske borde göra det nu. (observera att vår språngmarsch bara bestod utav en halv km lera)

Marschen därpå som bestod utav 1 mil tillbaka till Örlogshamnen fick jag inte gå utav befälen av säkerhetsskäl, rätt gott var det att få åka bil. Dock mindre gott idag, när vi skulle marscha hem igen och jag INTE fick gå! Fast jag såklart ville testa på den utmaningen. Sjukt surt!

Jahaja, nu ska det sovas för att få upp lite stridsvärde tills imorgon.
Pussssshej!
och ja, en extra stor puss till min sötnos såklart :)