emmasvanberg

Ikväll fick jag sms från Bo och Nea och har en sådan jäkla hemlängtan, har verkligen mått jättedåligt. Ringde en runda till Christoffer, behövde  prata med någon jag hade förtroende för. Sitter nu och pratar med Lindmark - en otroligt förstående kille som har sin sambo hemma i Stockholm och känner precis som jag.

Ångrar på ett sätt att jag gör det här, samtidigt som jag är så otroligt stolt över mig själv för att jag har gett mig in på denna sjukt stora utmaningen.

Man får se framåt hela tiden, och tänka i positiva banor... man är ju inte ensam om det här. Men nu blir det sängen för att försöka sova. 

Jag saknar Erik så himla mycket, och familjen och Christoffer.